Woods of Infinity — Ursprung şarkısının şarkı sözleri ve çevirisi
Sayfa, Woods of Infinity adlı sanatçının "Ursprung" şarkısının sözlerini ve Türkçeye çevirisini içeriyor.
Şarkı sözleri
Jag låter order sakta ta form
som en del av försöket att rida ut en storm.
Det skogstorn jag sitter i skakar av vinden
och dess bräckliga konstruktion får på örat och kinden.
Det stearinljus jag lyckats tända brinner med näppe och nöd,
en välriktad vindpust blir snart dess död.
Det är fortfarande länge kvar till första frosten
men jag känner mig redan frusen av regnet och blåsten.
Många är de människor som nu är fulla på krogen
men ytterst få är de som är ensamma i skogen.
Kristna, muslimer, judar och många därtill
kommer att dö när jag får som jag vill.
Skogen är vårt ursprung — skogen är vår borg!
I skog känner vi glädje, lust och sorg.
Vad gick fel? Jag vill kriga! Jag vill nå renhet!
Jag ser ut från min lilla höjd och skådar ett grågrönt landskap,
fritt från fröjd.
Jag känner mig säll fast jag är lerig, regnvåt — längt från värmen i ett hem.
Jag önskar mig blixt och åska! Något som göt mig rädd!
Jag vill bli uppryckt från nutidsmänniskans trygga bädd.
Kroppen huttrar, magen kurrar och tankarna far omkring.
Runt om mig härskar naturens eviga monotoni.
Det är regn och vind, mend ändå mer liv än en stadskårna.
Jag hör en klagan och möjligen ett rop
och plötsligt nedanför ser jag en meterdjup grop.
Skulle jag lägga mig där uti ville gropen täcka över sig själv…
Jag skulle ta ett djupt andetag och låtsas att jag snart måste bli väckt
och därmed varde mitt liv släckt.
Men en natt om sextionio år, då dimman ligger ogenomträngligt tät
har jag blivit en annan existens.
Då finns inga rimliga svar…
Kvar.
— Ravenlord — 2010−07−22
Şarkı sözü çevirisi
Emirlerin yavaş yavaş şekillenmesine izin verdim
fırtınadan kurtulma girişiminin bir parçası olarak.
Oturduğum orman Kulesi rüzgardan titriyor
ve kırılgan yapısı kulak ve yanağa düşer.
Yakmayı başardığım mum, zorlukla ve sıkıntıyla yanar,
iyi niyetli bir rüzgar rüzgarı yakında ölümü olacak.
İlk dona kadar uzun süre kalır
ama zaten yağmur ve rüzgar tarafından donmuş hissediyorum.
Birçok kişi şu anda tavernada sarhoş olan insanlar
ama ormanda yalnız olanlar çok az.
Hıristiyanlar, Müslümanlar, Yahudiler ve daha fazlası
istediğimi aldığımda ölecek.
Orman bizim kökenimiz-orman bizim kalemiz!
Ormanda neşe, arzu ve üzüntü hissediyoruz.
Ne ters gitti? Dövüşmek istiyorum! Saflığa ulaşmak istiyorum!
Küçük boyumdan dışarı bakıyorum ve uzun yeşil bir manzaraya bakıyorum,
sevinçten arınmış.
Çamurlu olduğumda mutlu hissediyorum, bir evdeki ısıdan ıslanıyorum.
Bana Yıldırım ve gök gürültüsü diliyorum! Beni korkutan bir şey!
Modern insanın güvenli yatağından yakalanmak istiyorum.
Vücut titriyor, mide guruldama ve düşünceler etrafta dolaşıyor.
Etrafımda doğanın sonsuz monotonluğu hüküm sürüyor.
Yağmur ve rüzgar, ama yine de bir şehir Kolordusundan daha fazla hayat.
Bir ağlama ve muhtemelen bir ağlama duyuyorum
ve aniden aşağıda bir metre derinliğinde bir çukur görüyorum.
Eğer uzansaydım, o zaman iye çukurun kendisini kaplayacaktı…
Derin bir nefes alırdım ve yakında uyanmak zorunda kalacakmışım gibi davranırdım
ve böylece hayatım söndü.
Ama bir gece yaklaşık altmış dokuz yıl, sis aşılmaz derecede yoğun olduğunda
başka bir varoluş haline geldim.
O zaman makul bir cevap yok…
Kalmak.
- Ravenlord.-2010-07-22